Reflexion i tidig morgonstund

En annan tidig morgon

I morse låg jag kvar en stund i sängen och bara myste. Ebba låg lugnt och stilla i mitt knäveck. Asta låg på min på bröstkorgen och ville bli kliad och smekt. Blev orolig, då min hand slutade röra sig, och började slicka mig i mitt ansikte för att pocka på mer uppmärksamhet. Tankarna började snurra……..

Ebba var min första hund på flera år - en borderterrier och därmed en ras jag visste var lättlärd och lättfostrad. Jag gick flera kurser med henne och tog ”matterollen” på största allvar. Jag planerade noga hennes miljöträning, och hon utvecklades till en trygg och stabil hund - mycket social, vänlig mot alla, såväl hundar som människor. Nyfiken, men inte dumdristig. Kärleksfull, men oftast på hennes egna villkor. Duktig i allt hon fått prova på - tidigt meriterad i viltspår och gryt, duktig i agility och rallylydnad. Ja, en genomtrevlig och mycket duktig hund.

Ja, så kom då hund nr 2 - också en borderterrier. Kusin till på köpet. Döpt till Astoria, men kallas Asta. En livlig rackare. Med vassa tänder. Och som tog mycket av husses och min uppmärksamhet och tid. Ebba höll sig på lätt behörigt avstånd. Visst gillade hon den lilla nykomlingen, men det blev lite jobbigt ibland. Tur att jag tog Ebba till träningsbanan någon gång i veckan, så att vi två fick rå om varandra en stund.

Asta blir snart ett år. Vi har inte haft tid och möjlighet att lägga ned samma medvetna träning på henne, utan hon har lärt sig av bara farten - genom att bara ”hänga med” och göra som Ebba. Hon har t ex följt med till agilityträningen och där träffat och umgåtts med andra hundar, krupit genom tunneln, gått uppför stegen och balanserat på bommen. Hon har lärt sig av Ebba hur man söker efter gömt godis osv.

Asta är mycket tillgiven och kramgó, full av energi och upptåg. Pockar hela tiden på uppmärksamhet och vill helst vara i centrum . Om det är för tråkigt provar hon att bita Ebba i halsskinnet. Det lönar sig oftast – genast blir allt lite roligare!

Ungefär så här var det när våra söner var små! Det är inte så stor skillnad på småhundar och småpojkar, visste ni det?

Henrik och Rikard 1983