Förarfel!

I helgen har Ebba och jag gått kurs i Rallylydnad för gästinstruktör från Malmö -just den person, som införde denna tävlingsform i Sverige. (Rallylydnad skapades av samme amerikan, som uppfann agilityn, och är en postivare form av lydnad, som bygger på kontakt och glädje. Läs mer på http://www.rally-lydnad.se/!)

Usch! Ebba lyfter på tassen och menar att det är för kallt och blaskigt för att sitta och ligga ned.

Jo, det måste man! Det ingår!

Ca 15 ekipage trotsade igår snöblask och morgondis, för att (i de flesta fall) fräscha upp redan intränade moment under överinseende av denna kunniga kvinna med "falkögon" - hon såg varje litet misstag föraren eller hunden gjorde.

Hon lärde oss att misslyckanden så gott som alltid berodde på föraren och att vi därför skall "skämta bort" dessa - inte förmana hunden! Den har ju gjort sitt bästa! Det är föraren, som varit dålig på att vägleda hunden eller att locka och entusiasmera hunden. Och detta gäller ju även i de flesta andra situationer -vid den lilla promenaden, vid möten med andra hundar/människor osv.

Här "torrgår" några av deltagarna för att memorera banan och föreställa sig hur hunden senare skall föras.

På eftermiddagen hade vi hittat en bättre plats att lägga bana. Det var torrt och fint på plan, och vi gjorde alla mycket bättre ifrån oss. Så småningom stack solen fram och vi fick en mycket skön och givande lördagseftermiddag. Se bara hur Anja och Peppar njuter i solskenet!

På söndag var det tävlingsdags! Ruggigt och kallt! Och lite nervöst. Ebba och jag skulle starta som sjunde ekipage. Vi värmde upp och gick igenom de flesta moment. Ebba belönades med massor av beröm och godis, och jag kände mig riktigt tillfreds inför vår start. Vår tävlingsrunda kändes bra, endast någon mindre miss (liggande, som vi glömt repetera idag), men i det stora hela tyckte jag att vi gjorde en berömvärd insats.

Här är Anja och Peppar på väg in i spiralen. Domaren och skrivaren har ögonen på ekipaget!

Ja, så hade då alla startat och gått i mål. Tävlingsledningen summerade och sorterade, och vi stod alla (?) förhoppningsfullt och väntade på resultatet. Jag blev lite förvånad, när det dröjde innan Ebba och jag räknades upp. Och det gjorde vi heller inte! Vi var inte godkända!

Ebba hade skött sig alldeles utmärkt, men jag hade haft genomgående sträckt koppel! Oh, vad besviken jag var på mig själv! Stackars Ebba, förlåt mig! Jag var övertygad om att kopplet var slakt! Jag jobbade verkligen på att locka och pocka dig runt banan genom att använda rösten och kroppsspråket. Och inte kopplet.

Och du var så duktig! Men kopplet hängde tydligen inte i en båge, och då blir det avdrag för varje gång detta sker. Och jag gjorde alltså fel hela tiden!

Nu har jag mycket att jobba på! Ingen mening att hänga läpp, bara att gå vidare. Hoppas bara att det inte dröjer för länge tills jag får chans att visa dom!

Jag erkänner - jag är en obotlig tävlingsmänniska!