På turné......

Idag har jag två trötta, nöjda hundar. Och är gräsänka, eftersom husse farit på fiskeäventyr. Och så regnar det. Som bäddat för att efter ett långt upphåll skriva lite på bloggen.

Vi har varit på turné. Agilityturné. Vi for dryga tjugo mil norrut till Åsele i fredags för att tävla i agility. Underbart väder, bra arrangemang och trevligt folk överallt. Men vi diskade oss i samtliga lopp. Och loppen går så fort, att det ibland är svårt att minnas var det gick på tok.

Men ett moment minns jag. Och det var däcket. Den hade en så konstig konstruktion, att säkert 75% av alla deltagare diskade sig just där, vilket ju känns som en tröst. Men jag hoppas att arrangerande klubb kostar på sig ett nytt däck till nästa år. Annars tror jag inte att vi kostar på oss en så lång resa.

Turné fortsatte hemöver med stopp först i Lövberga. Vi kände behov av att kolla vår hjortronmyr, men resultat var knapert - endast ett par deciliter. Plus en massa myggbett. Vi hade hundarna kopplade, och jag hade hjärtat lite i halsgropen. Det finns mycket björn i skogarna här.

Vi svalkade oss sedan i Flåsjön. Asta är en suverän simmare och drar sig inte för att doppa hela huvudet under vattenytan.


Ebba däremot är lite av en badkruka och föredrog att leka med sin boll på strandkanten.

Asta var så förtjust i att bada och simma, att hon vägrade lämna sjön. Hon satt kvar, fastän vi andra packade in oss i bilen och rullade iväg lite utom synhåll. Och visst var det fint där vid Flåsjön. (Och inte stör väl vindsnurrorna i horisonten?)

På söndagen var det tävlingar i Strömsund. Och Ebbas handler Hanna fanns på plats denna dag. Och även många av deltagarna från Åseletävlingen. Här hade arrangerande klubb ett "normalt" däck, så det gick inte att skylla diskningarna på det. Utan Hanna och jag måste lägga ned mycket träning bl a slalom och framför allt ingången till slalom.

Men Asta och jag lyckades i alla fall köra ett felfritt lopp och blev tvåa i hoppklassen. Jag tror inte Asta riktigt förstod hur stort det här var. För mig alltså.

På hemvägen passerade vi en påkörd grävling. Vi vände naturligtvis om. Inte ville vi väl missa detta tillfälle att låta Asta få bekanta sig med en grävlingskropp. Hon var försiktigt nyfiken och visade också till slut flera bra skall. Känns ganska hoppingivande inför fortsatta grytträningen.

Nu är vi alltså åter på plats i stugan på Oden. Här växer det så det knakar. Vi har börjat skörda sockerärtor och nallar lite av morötterna. Broccolin är också snart klar. Och jordgubbarna har vi ätit av i flera veckor.

Sedan jag bloggade sist har i haft kärt besök av barnbarn med föräldrar. Det var underbart att ha hela familjen samlad. För samlad det blir man här på Oden, där det så litet och smått. Men vill man, så kan man tränga ihop sig. Åtta stycken var vi stundvis vid altanbordet. Det är lycka!