T o m så varmt, att våra hundar letade sig till skuggan!
Först ut var Ebba. Asta "grät" där hon satt kvarlämnad i skuggig bil. Modershjärtat (alltså mitt) blödde, men jag tvingade mig att gå vidare. Som vanligt ilade Ebba iväg i ett rasande tempo, slarvade lite och fick bäras tillbaka till spåret. Visserligen nådde hon spårslutet, men en "knapp tvåa" blev vår bedömning.
Sedan var det äntligen Astas tur. Som vanligt jätteivrig. Nästan lite för ivrig i starten, men tog sig sedan an spåret bra. Hade som vanligt ett behagligt tempo. Inga större problem för mig att hänga med. Några misstag blev det, men med lite specialträning kommer det säkert att gå bra, när det blir dags att avlägga det sista (?) avgörande viltspårprovet.
Asta kämpar här med husse om älgklöven. Tyvärr fick hon inte behålla den - den skulle återförpassas till frysen inför kommande övningar.
Det var två nöjda, men trötta hundar, som i vanlig ordning, kastade sig över matskålarna i kväll. Och sen såg vi inte mer av dom denna dag! En somnade i soffan, den andra i en av alla hundkorgar. Och husse och matte var också nöjda efter en efterlängtad, riktig högsommardag.
I Jämtland!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar