Vinterstaden

Alla Hjärtans Dag i Östersund. Bilder från Medvinden, Storsjön.

Vilken lycka att få bo i Vinterstaden Östersund! (Faktiskt inte så illa på sommare heller.)

Och att dessutom få bo på Körfältet och ha alla dessa fantastiska, milslånga skidspår praktiskt taget utanför köksfönstret! Bara att ta skidorna under armen, gå över vägen och sen ge sig iväg dit näsan pekar!

Om man, som jag, därtill har en man och 2,5 hundar, som också älskar skidåkning - ja, då är lyckan fullkomlig. (Det är Teja, sonens vorsteh och vår "daghund", som jag kallar jag vår halva hund.)

Idag delade vi på familjen. Gubben tog Teja, och jag tog småflickorna. Det var visserligen grått och lite trist väder idag, ca -1 grad, men skidföret (eller var det vallarens förtjänst?) var fantastiskt. Och spåren alldeles nykörda. Såg precis ut som manchester.

Vi åkte hundspåret, som dels är mycket omväxlande och trevligt, dels är det spår där vi bör hålla till för att inte irritera andra åkare. Ganska snart fick Ebba och Asta vittring. Naturligtvis kände dom att Teja och husse hade farit fram här för inte så länge sedan. Som tur var hade jag Ebba kopplad, för nu gick det fort. Oj, vad dom små benen jobbade! Tyvärr fick dom inte lön för mödan - vi kom för sent till P-platsen. Husse och Teja hade hunnit fara hem!

Vi vände hemåt zick-zackande mellan de många nypistade tävlingsspåren. Skidorna var perfekta! Jag hade kunnat fortsätta hur långt som helst, men jag anade att Ebba och Asta längtade hem till Teja och soffan.

Javisst, det var ju precis det dom gjorde!