Ännu en händelserik vecka

Vi gick ut hårt denna vecka! Hanna och jag tog Ebba och Asta med oss till Lugnvik på måndag kväll. Det var fint väder, agilitybanan med tjugo hinder stod redan klar, och vi var alldeles ensamma på plan. Ebba och Hanna är ju ett rutinerat ekipage och hade inga problem. Asta däremot måste "taggas" och jag vill ogärna använda godis annat än vid inlärning. Men en tennisboll kan göra under!

I tisdags kom min kära kusin Gunilla med nattåget från Göteborg för att tillbringa några hektiska dagar med mig och min "flock". Redan första dagen var "späckad": rasta hundar, fullfölja köpet av kolonistugan (bevittna uppgörelsen samt delta i efterföljande kaffekalas på vårt nu ägandes altandäck!) och slutligen följa med till konstgrytet.

Det var nämligen dags för det andra prova-på-gryt-tillfället. Fem borderterrierägare hade kommit för att låta sina hundar testa konstgrytet. Men kanske viktigast av allt - få se hur grythunden jobbar och förkasta sina förutfattade meningar om gryt och grytjakt.
Uffe och Kaj från Jämtlands Grythundklubb berättade, förevisade och presenterade grävlings-skinnet för hundarna. Flera av dom visade gott gry och återkommer förhoppningsvis med husse eller matte till de ordinarie träningskvällarna.

Efter ett återbesök på ortopeden stack Gunilla och jag till fjälls på onsdageftermiddag. Hundarna fick stanna hemma denna gång. Klockan hann bli halv fem, innan vi började vår vandring från Vålådalen mot Lunndörrstugan. Men "debutanten" Gunilla var rask i steget och hade förståndigt nog gått in sina nya kängor.

Det tog oss bara fyra timmar att gå de 14 km, och vi hann fram innan det mörknade. Efter bastubad och kort dopp i tjärnen smakade supén förträffligt. Eller vad säger ni om ostfyllda tortellini i ekologisk tomatsås, kallrökt skinka samt avocadohalvor. Till det ett gott shiraz-vin. Och slutligen chokladmousse till dessert. Allt i skenet av stearinljus. Mysfaktor 10!

Lunndörrstugan med bastu i förgrunden

Nästa morgon kändes kroppen lätt mörbultad, men humöret var på topp. Vädret likaså. Vi valde den lite längre vägen via Pyramiderna och Grönvallen. Jag ville så gärna visa Gunilla de fantastiska formationer, som åstadkommits av Inlandsisen.

Väl framme i Vålådalen kändes det härligt befriande att snöra av sig Meindlkängorna och vifta lite med tårna.












Fredagen blev lite av en vilodag. Gunilla och jag besökte två konstutställningar på Jamtli, funderade ett tag på om vi skulle lägga ett bud på Picassos Guernica, men insåg att ingen av oss hade tillräcklig plats.






Innan Gunilla senare på kvällen skulle avresa med nattåget, tog vi fikakorgen med oss till Oden och avnjöt kaffe och kaka på nyinköpt utemöbel. Ingen dålig mysfaktor då heller!








I söndags avbröt vi inflyttningsbestyren i kolonistugan (ja, vi hade förstås ätit grillmiddag och provsovit en natt) stack vi till fjälls för att leta kantareller.





Vi är på nybörjarstadiet, men snart har åtmistone Christian och jag lärt oss hur och var dom växer. Hundarna var mer intresserade av blåbär. Men så har dom ju heller inte tränats på kantarellsök.

Men nu vet dom i alla fall hur dom ser ut, hur dom luktar och att man tar dom med sig hem i en korg!