Snopen början och snopet slut ........... men alldeles underbart roligt däremellan!

Ja, det kändes verkligen snopet, när Ebba började löpa dagen innan vi skulle fara på semester till Värmland. Det arrangeras inte så ofta agilitytävlingar, och vi hade därför tänkt passa på att stanna till i Mora.

Jag, som inte varit förare åt Ebba förut (hon har ju normalt Hanna som handler), hade tränat intensivt tillsammans med Ebba, var riktigt tänd och såg verkligen fram emot vår gemensamma debut på agilitybanan i Mora. Men hon "snuvade mig alltså på konfekten"!

Men väl framme på Holken ute på Hammarö hade vi fantastiska dagar. Visserligen något växlande väder - ömsom sol, ömsom regn - men luften var varm och stillsam. Och så fick vi ju träffa vår kära Alice, nu 8 månader, med sex tänder och mycket energi. Knappast bebis längre!

Våra hundar trivs verkligen på Holken. Visserligen bor här två kastrerade hankatter, som ffa Ebba gärna skulle vilja träffa - om hon är inne i stugan står hon oavbrutet och spanar genom kattluckan.
Men katterna håller sig på behörigt avstånd och kommer oftast inte hem förrän hundarna dragit sig undan med matte och husse i gästhuset. Och dagtid är Ebba och Asta ibland (när ingen har tid att ha koll på dom) kopplade, eftersom det är gott om oskygga rådjur i området.

Tyvärr blev Alice lite tussig med feber och snuva. Kändes faktiskt skönt att vara på plats och kunna avlasta mamma Veronica lite grand.

Far och son hade ju stora projekt på gång - bl a läkta och måla om stora huset.

Men innan vi styrde kosan mot Östersund några dagar senare, hade Alice blivit så här pigg! Och kommit på hur man reser sig till stående!

Under resan hem började jag känna hur halsen svullnade och det började spränga lite åt öronen. Började tycka lite synd om mig själv, men skämdes snabbt - hur synd är det inte då om alla små barn, som får en "simpel" förkylning med liknande symtom + rinnande snuva och feber! Och inte förstår vad som är fel! Dom bara blir sååå ledsna och förtvivlade!

Ja, lite snopet, men inte helt oväntat var också det besked från ARN, som låg och väntade hemma. Det blev försäkringsbolaget, som gick segrande ur tvisten om ersättning för Ebbas förlorade avelsduglighet pga höftledsdysplasin. Allmänna Reklamationsnämnden hade gjort en omprövning på begäran från min motpart och alltså ändrat sin ståndpunkt.

Summan av kardemumman blir alltså: låt bli att höftledsröntga din hund! Det man inte vet har ingen ont av! Vad gör det om en borderterrier har HD? Dom är ju så små och lätta i kroppen och får sällan besvär. Dessutom är dom ju så smärttåliga! Nej, avla vidare - utan att röntga!

Att jag överhuvudtaget kunde vara så dum att tro att lilla jag skall kunna vinna mot ett stort försäkringsföretag?