Vid 10-tiden hade vi bestämt möte med en god vän och viltspårdomare från älghundsklubben. Efter sedvanligt pappersarbete var det så dags för Ebba att avlägga spårprov.
Ebba lade som vanligt in högsta växeln, och det bar iväg ut på för dagen extra blöta marker. Hon löste sina uppgifter bra. Fick "minuspoäng" för det något höga tempot, men slutade ändå på ett 1:a pris.
Det blev bara en kort vila för mig, innan det var dags för Asta. Hon arbetar ju i ett behagligare tempo (speciellt för mig) och trots viltstörning, som hon själv redde ut, tilldelades också hon ett 1:a pris.
Efter nybakad, läcker kantarellpaj hos spårdomaren med fru fortsatte vi norröver mot Christians gamla bekanta jaktmarker. Han ville naturligtvis kolla "sina" hjortonställen, som verkligen inte var speciellt lättillängliga - sannolikt bara kända av älghundsförare. Det var ojämnt moget, men vi fick till några liter. Ebba och Asta njöt av friheten och försåg sig med både hjortron och blåbär.
När vi inte orkade stå emot myggen längre, och när vi plockat de mest mogna bären, drog vi vidare med släpvagn och allt. Passade på att kombinera resan med att befria andra goda vänner från diverse gamla möbler och "rat", som förvarats i deras lada. Vi fick bråttom hem till Östersund för att hinna avyttra en del av skräpet innan återvinningscentralen stängde.
Det var en trött, men nöjd flock, som gick till sängs denna kväll - vi hade ju knappast hämtat oss från helgen. Då var yngste sonen med blivande fru (bröllop om knappt två veckor!) och underbar, nyfiken och energiskt krypande dotter på besök under tre intensiva, men väldigt trevliga dygn. Alice skulle undersöka allt - plaska i hundarnas vattenkopp, dra dem i öronen, pilla dom på svansen etc. Men Ebba, Asta och Teja är fantastiskt snälla hundar och tillåter allt.
Lilla Alice - alltid i rörelse och svår att fånga på bild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar